Detta är en slutkille efter allt hostande,här sover han efter att han hade somnat på mig

mammas lilla sjuka älskling

Ja så ligger det till:-)wilmer ska bli storebror i början på Juni!Om nu allt går det som det ska,allt kan ju hända och det måste man ha i åtanke!Mycket kommer tillbacka med tiden när jag väntade wilmer.Ni som känner mig så var ju inte graviditeten någon dans på rosor!Nu snackar vi inte illamående eller ont i fogarna!

Nej nej

min första graviditet var jag inte betrodd att det var nått som var fel vart bara bortförklarad,men jag gav mig inte och som jag befarade så var det ett X och det vart ett planerat missfall.men där kan man ju tro att det var över men ICKE!blodproverna vissade hcg var fortfarnde höga och felet som gjordes var att dom då inte kollade om det var nåt kvar dom bara gav mig nya tabletter.2dagar senare så får jag en magvärk som inte går att beskriva med ord,jag stog på alla fyra i sängen och ropade på hjälp och när henrik kom in i sovrummet så hade bitit håll i läppen och bara skrek.Henrik ringde 112 men ingen ambulans fanns inne så det vart att köra med illfart!detta kommer jag inte ihåg så mycket har fått en del berättat för mig!hade 8dl blod i buken och vart AKUT operarad och en äggledare mindre!

sedan vart jag gravid med wilmer och man tror att nu ska Helvetet vara över:

*stört blödningar ifrån vecka 7-20 nu snackar vi som en riklig mens

*sängliggandes ifrån vecka 20-24 ifrån soffan till sängen!psykiskt jobbigt

moderkakan hade börjat att släppa

*innan lagt på bb vid ett par tillfällen p.g.a inflamationer på livmodertappen och att värkarna startade vecka 31

Men än välmående pojke kom ju till oss den 3mars 2006 med snitt(p.g.a fel liggande moderkaka)

Så jag har dragit mig för att skaffa syskon till wilmer,har känt att jag har inte var psykiskt mogen att gå igenom detta!

Men nu så väntar vi syskon till wilmer och det är efterlängtat!tro nu inget annat!Vi testade postitivt den 26/9 så går jag in i vecka 8.Igår var jag på koll på kvinnokliniken och kollade att "klumpen" låg rätt och det gjorde den och jag drog  lättande suck och fylldes men ro i hjärtat!Men jag tar inget för givet men hoppet är det sista som övergiver än!så nu hoppas vi att detta ska gå bra!

Men skillnaden ifrån att jag väntade wilmer är att jag mår sjukt illa hela dagarna och ni kan ju tro att detta är kul att vara trafiklärare:-)

Kram